Det var minusgrader i morse! Vi pratar september och det är redan is på bilens rutor. Men jag står på mig och kör barfota i Birkenstocken tofflor och uppvikta byxor. Lite små friskt i tårna var det men man blev vaken och på allerten på ett litet kick. Vem vet det kanske kommer snö i nästa vecka... eller låt oss slippa det eländet ett tag. Om det är istid på morgonen så är det super skönt vid lunchtid. Klar luft med varm sol. Då blir man sugen på att gå en sväng när man kommer hem. När jag äntligen kommer hem och tar mig ut ur bilen knockas jag av odören. Det en svinaktig doft av grispiss som ligger tjock och otrevlig i byn. Jag kämpar mig mot huset med mina kassar och väskor samtidigt som jag håller andan för att inte få in odören i näshår och lungblåsor. Med lätt svimningssymptom och med hjärtat bultandes i bröstet pga av syrebrist slänger jag mig in genom dörren och drar ett djupt andetag för att få syre till min stackars hjärna som signalerar SOS. Det är med andra ord inte läge att utsätta sig för mer av denna gas. Vilket resulterar i att jag ligger på soffan och gäspar stort. Gäspningar beror på syrebristen somjag blev utsatt för, vill jag i alla fall tro. Imorgon är det 1:a oktober. Då kanske man ska ha strumpor på sig och rikiga skor. Fast det är så roligt att möta folk på morgonen som kommer i tjocka vinterjackor och stövlar och jag kommer skuttande i toffflor och kortbyxor. Då blir man betraktad med kylig blick...