Jo, man tackar. En ny dag. Vem hade anat det? Jag menar bara att det är väl härligt att man fick vakna och ta sig ur sängen för att få vara med en dag till livet. Fast att vakna av att katten lägger en spykorv på golvet vid min säng var ju inte så mysigt. Det var lite svårt att ligga kvar med doften av blöt djurfoder killandes i näshåren. Så nu laddar jag för att ta mig ut på en prommenad. Ska få med mig Huggis oxå. Först ska jag värma upp mig med kaffe och sedan ska jag klä upp mig i mina nya walking skor. Köpte nya igår. I tisdags var jag ute på en runda och då åt skorna upp mina hälar. Blåsor. Igår cyklade jag därför 24 km för att vila fötterna men lyckades mörda råttan, bävern, musen eller framstjärten. Ni fattar vad jag menar. Det är för himla sorgligt att man ska drabbas av sådana straff bara för att man vill rörapå sig lite. Försök att gå med aj,aj på hälarna. Det gör mer än ont och man går som om man hade nedkommit med något i brallan. Att sitta på en cykelsadel idag skulle nog funka i 10 meter. Sedan skulle hela ändpartiet dö brt långsamt och samtidigt förbannar man sig själv att man kom på den osluga tanken att försöka ge sig ut på en tripp. Till mina hälar finns lindring i form av compeed, men finns det för trötta framstjärtar?