Det har kommit frågor om jag slutat att skriva på min blogg. Svaret på detta är; Nej. Jag har bara varit lite lat. Lite för lat kanske. Vad finns det berätta? Massor och ingenting alls. Just nu händer det inte så mycket i livet men jag var på Irlänsk Pubafton i närbelägen byhåla förra lördagen. Vet inte om jag vågar berätta något om denna kväll... men ok. Det började med att jag hade packat ett par kassar med öl, cider och vin och begav mig till vännen Y. Hos Y drack vi lite öl och cider innan vi skulle ner till centrum för att äta lite mat. Y trollade fram et par knogjärn och skulle sätta dessa på fötterna!?? Det var visst broddar. Spikskor för golden ladies. Det såg bökigt ut så jag föreslog att hon skulle lägga dessa i fickan. Sedan tog jag min systembolags kasse i handen och skulle klirrandes gå ut i kylan. -STOPP, ylar Y. Du kan inte gå in på mathaket med en sådan kasse. -Jo, det kan jag, svarade jag. Men det slutade med att jag fick en ytterkasse att gömma klirret i. Så gick vi och åt och drack var sin öl. Mer än lovligt mätta vinglade vi ut i blåsten och gick till förfesten. Det var tio talet människor i lägenheten när vi kom dit. Stämningen var på topp. Vi kände typ två person och de andra undrade vilka dessa vitlöksdoftande och rosenkindade pumor som kom in från vinterkylan var. -Är du gift? undrar någon och tittar på Y. -Nä, jag är skiljd och har hanhund, svara Y. ???????, sedan utbryter ett gapflabb. Isen är bruten och samtalsnivån blir hög. Jag går ut i köket och hämtar en flaska cider. Där i köket pågår frågestund i köksmiljö. -Vem är killen som sitter på stolen? frågar man mig när jag kommer in. Inte en aning säger jag men han måste väl kommit med någon av de andra? Hur det var med den saken fick jag adrig kläm på. Sedan var det dags att gå till den Irlänska Pubaftonen. Väl framme stod det fyra stora starka vakter i dörren och fyllde ut ingången. Vi gick vidare in och ner i källaren och... hohooooooo... HOHOOOOOOOO. Tomt ekande våra hohoande. Det var inte många själar på plats. På scenen stod en stackare och spelade och sjöng för döva öron. Vi var nog mer intresserade av ölen och whiskey. Gott, gott. Mer upphetasande än så blev det inte. Besviken att det inte var mer folk men glad över att man hade hela baren för sig själv. Ja, jag har nog blivit gammal när jag uppskattar uteställen som är tomma enkom för att ha baren för sig själv.