Nu är det dags. Dags för mig att skriva något. Dags för färskpotatisen. Varför är man så upphetsad av att det kommer färskpotatis så här års? Jag ser fördelen i att man kan ta fram sin gamla trotjänarinna Ingrid ur det mörka hörnskåpet och veva runt de små potätera så att de blir rena och fina. Man slipper med andra ord kniva sig med potatisskalaren. Toppen! Så går det ganska fort att koka dessa nylingar. Oxå, toppen. Men så kommer vi till smaken...mindre av den saken. Nästan obefintlig. Vattniga. Icke toppen. Så kan man inte göra potatismos! Potatisgratäng går men inte som på vinterpotatis. Så varför vänta sig blå efter dessa bara för att man vill äta en sillrump och tugga på en liten vattnig tingest med en smörklick på. Ja, det tål att tänkas på. Får klura under natten. Snart är det midsommar färskpotatisarnas julafton.
Nu ska jag äta ananas och glass... Toppen!!