I min by föds man till terrorist. Jag är ju inflyttad så jag anser att jag har en mer belevad inställning till min omgivning. Men de som är födda och uppvuxna här är banne mig terrorister på hög nivå. I veckan när jag kom hem och det var sol för engång skull. Tänkte jag varva ned efter en långdag genom att avnjuta solen i en stol i trädgården. Vad händer då???? Jo, då ska grannen klippa gräset!!! Orkar man höra på en gräsklippare som tuggar glatt morrande på grässtån varv effter varv??? Det ska jag tala om för dig att det gör man INTE! Men det finns något som är värre än gräsklippare... BARN. Jag är olycklig granne i klämm mellan två helvetsläger av denna vara. Råkar man sitta och halvslumra i solen kan man ge sig tusa på att de hormonstinna gossarna till höger om oss kommer ut tillsammans med en hord andra gossar och och skriker tillvarandra medan de klätttrar på tak och hoppar på studsmattta. Grannen till vänster har två lägen, av och på. Är dett av så är det ljudlöst= Ingen hemma. Läge på= Allmänt taikon där barnen skriker på varandra och kallar varandra söta öknamn, som jag inte vill skriva här..., och ovan på detta hörs föräldrarna skrika barna namn av sina lungors fulla kraft.
Inte nog med att man harr grannar som låter och väsnas. Jag har en Hårboll som är lika terroriserande. Idag nu på morgonen när jag tänkte vila min trötta hjärna, smyger( eller inte) han ner och skrammlar med sin frukost och tassar omkring med plattfoten klapprandes i plastmattorna. Det hade jag i och för sig inga problem med men när han sedan går ut och börja släpa ställningen till sitt tempel och som final sttäller sig och skraparr färg på huser då fick jag och katten nog. Katten trodde att alla byns vildkattor var på väg att bryta sig in för han rusade ner för trappen när Hårbollen drog några rejäla tag på väggen.
Nu ska jag städa trots att jag känner mig som en zoombie i huvudet.