Jar körde bilen långsamt ner för gatan i nattmörkret. Nästan hemma kom det ut något från häcken vid vår tomt. Den såg ut som en katt som sniffat amoniak. Kutryggig med pälsen vajande yvig och en svans stor som en dammvippa. Jag bromsar till och spanar i ljuset från bilen... Är det verkligen en amoniak sniffande katt? Skulle kunna vara en anabolmisbrukande lantråtta med muterad svans. HJÄÄÄLP! Vad är det? En grävling! Ja, det är en grävling. Av den lömskare sorten uppenbarligen. Djuret krumbuktade sig på gatan och rasslade vidare upp under grunden till grannens lada. Där vände den sig om och blängde på mig med tänderna blottade och morrade; Akta dig KOSSA/ kvinna som ska gå över gräsmattan i mörkret. Precis det det. Här har man just mött på en grävling som uppenbarligen använder vår trädgård som sin personliga autobahn... vad säger att det inte finns fler av dennes artfränder som ligger på lur bakom någon buske och vädrar efter mina möra köttiga ben???? Jag skyndade mig som faaan upp till trappen och låste upp dörren snabbt snabbt. In och låste lika snabbt. Man vet aldrig med dagens vilddjur. De kan ha blivit så kallade streetsmarta odjuren. Lärt sig att öppna dörrar... Hur ska jag kunna sova nu? Jag är säker på att jag hört någon tafsa på dörrhandtaget i nattmörkret...