När man bor i Skåne lider man av ont i fötterna. Vet inte om det beror på att alla går omkring i träskor som Nils Holgersson hade på sin tid eller om det är en Foppa-toffel syndrom, men ont i fötterna måste de ha. För här finns fotvårdsfolk överallt. Jag har sett fler fotvårdsfirmor än damfriseringar... eller lika många.
Eeuuu, jao hao seå eont i fotterna (nu känner jag mig nästan som i Hip-hip, fonetik fast på skånska). Det jävliga är att jag har nu ont i fötterna oxå. Skiten smittar. Ska jag behöva gå till en klinik? Nä ru, jag vägrar.

Igår satt vi på en uteservering och drack en öl. Brevid satt en Lundapågbratt. Han skrävlade om sin ulltröja med en liten gul kråka på (Lyle & Scott). Han var så stolt. Berättade ingående om hur den skulle tvättas etc. Sedan kom bartendern ut med ett glas rosé till kompisen och en väldigt röd tjejdrink med sugrör till bratten. Då var det dags att röka. Cigarill. Med underbett. Snacka om en hårdingar. Där satt de och sippade på sina röda drycker och vinkade glatt åt alla kompisar som passerade. Så gulligt.

Nu vill Lundberg ut på nya äventyr. Spännande! Återkommer med mer rapporter.